Ikea i blåsväder och vandring i en av Sveriges få gammelskogar

Jag antar att ingen som läser vår skogsblogg har undgått senaste programmet av Uppdrag Granskning, om Ikeas framfart i de karelska urskogarna. Cynikern i mig suckar och känner sig föga förvånad, optimisten i mig gråter däremot över att känna att mitt i allt miljöarbete och försök till att utveckla ett hållbarare skogsbruk samt ett nyligt internationellt skogsår med uppmärksammandet och erkännandet om hur viktigt det är att bevara de sista platserna som hyser dessa gamla massiva träd, så tas ett stort kliv tillbaka som om alla krav på naturvård plötsligt är borta. Låt oss hoppas att detta får fler att höja på ögonbrynet över våra svenska skogar och inse det viktiga arbete som Naturarvet och andra miljöorganisationer utför för att bevara de sista gammelskogarna både på hemmaplan och på andra håll i världen. Jag hoppas att fler kommer följa oss i kampen om Iglekärr och stå och fira med oss inom loppet av två år över att skogen för alltid får stå kvar! På tal om Iglekärr så vill vi tacka vår gode vän Leif Danielsson som förra veckan ordnade en "Rädda skogen vandring" i just Iglekärr och det intilliggande reservatet Ekliden. Med sig hade Leif 23 deltagare och fick bland annat syn på några nyanlända häckande tranor på myren intill. "Känslan av orörd natur är påtaglig i denna skog" berättar Leif men tycker det är synd att så få kommer ut hit. Krävs det verkligen skyltade reservat för att vi ska bege oss ut i en vacker skog? Det manar fram tankar om hur mycket vi, människor i allmänhet, har avskärmat oss från naturen. Här får ni lite bilder i alla fall från Leifs exkursion med uppmaningen till er som bor i närheten av Iglekärr. Ta en dag och bege dig ut i skogen, samla dina tankar och krafter och bara va, det kostar ingenting och är den bästa medicinen mot depression!

Passa på nu vänner att uppmärksamma Naturarvets arbete för bevarandet av gammelskogen, sprid information om oss på facebook och twitter, ni som gillar att skriva, skriv debattartiklar till era lokala tidningar om gammelskogens försvinnande, det finns så mycket vi alla kan göra, så låt oss skapa något gott ur de senaste skandalerna om skövlandet av urskogarna och upplysa våra medmänniskor om att det inte alls behöver vara på det viset! Klockan är nu sen när jag skriver detta och därför önskar jag er alla en god natt! / Paulina

Urskogarnas urskog och ett färdigt kontrakt!

Oj oj vad tiden går, kan inte riktigt förstå att det helt plötsligt har blivit mars, vart februari tog vägen vet jag faktiskt inte, men febuarinyheten har väl ingen missat, nämligen den att ett färdigt kontrakt mellan skogsägarna av Iglekärr och Naturarvet äntligen är fastställt, så nu börjar det tunga arbetet med att samla in penning! En hel del behövs, men vi är även många som kämpar för gammelskogarnas överlevnad så jag hyser inga tvivel om att vi faktiskt kommer att klara av insamlingen. Det känns dock betryggande att vi har två hela år på oss att samla in ca 5 miljoner kr istället för ett som var fallet med Verle. Drömmer mig lite tillbaka till Iglekärr och det intilliggande reservatet Ekliden nu när jag knappar på tangentbordet. Jag och Mats var där förra året med vår underbare guide Leif Danielsson och kort sagt, var jag frälst, det fanns inga tvivel om att Iglekärr är den perfekta skogen att bevara. Jag hoppas att vid denna tidpunkt om två år sitter Naturarvet och planerar en invigning av skogen där vi kan fira ännu en seger för gammelskogen!

Men nu måste jag berätta om det som rubriken skvallrar om, nämligen ordagrant urskogarnas urskog. Min gode vän David brukar skicka från sin supertelefon intressanta artiklar han kommer över om allt som har med moder jord att göra. Denna gång ramlade det in ett mail om en skog vars ålder misstänks vara.. håll i er nu.. 298 miljoner år!That's what I call OLDGROWTH! Man kan kalla den här upptäckta skogen för skogarnas fossil, den har ju inte direkt stått och sugit åt sig CO2 eller sträckt sig mot solljuset under alla dessa år, det kan vi nog alla förstå. Skogen upptäcktes vid utgrävningar av en kolgruva i Mongoliet där den legat begravd under en bädd av aska från urtidernas vulkanutbrott. Än så länge har man hittat hela trädgrupper med till och med löven kvar på sina gamla grenar och inte nog med det, typer av träd som under lång tid varit utdöda, uppenbarar sig helt plötsligt ur sin långa dvala. Den som inte tror mig kan läsa nyheten i orginal HÄR 298 miljoner år.. det kvittar egentligen om den är 300 miljoner eller en miljon år gammal, tidsspannet känns en aningen för långt för att ta in ändå, grymt är det i alla fall hur som haver! Det blir inte mer spännande än så här för denna gång, nu tar jag ledigt några dagar för att avnjuta lite skidåkning i fjällen. Jag hoppas att ni alla känner er peppade att hjälpa oss med insamlingen för Iglekärr, vi behöver alla krafter, stora som små! Ha det gott alla! Paulina

Skogarnas Superhjälte!

Detta inlägg tänker jag ämna åt min vän Sebastian Kirppu, eller Basti som de flesta kallar honom, vinnaren av WWF:s pris "Årets miljöhjälte 2011" och nyligen utsedd till en av Sveriges miljömäktigaste där han hamnade på plats nr 21 av 100. Jag kom i kontakt med Sebastian sommaren 2010 då jag bilade ner till Värmland med ett par andra skogsentusiaster för att vara med på Naturskyddsföreningens signalartsinventering längs den vackra Klarälven. Vi fick se Sveriges längsta exemplar av långskägg (Usnea longissima) med Sebastian i spetsen som ivrigt berättade om dess ekologi och krav på habitat. Laven fann vi i gammelskogen på ett berg vid Klarälvdalen, i en sluttning ner mot älven som tack vare fukten som steg från vattnet höll långskäggen vid liv. Vi letade efter andra rödlistade arter som vi tog koordinater på för att påvisa skogens mångfald. Skogen är på väg att bli naturreservat men är ändå hotad på grund av planer på att bygga ut skidnedfarter för slalomåkare alldeles intill blivande reservat vilket helt klart kan påverka långskäggslokalen mycket negativt. Det finns en stor risk att naturreservatet är för litet och att den framtida skyddszonen kring långskägglavslokalen inte räcker till och mikroklimatet i naturreservatet blir förändrat med en möjlig utrotning av en av landets finaste långskägglokaler. Signalartsinventeringen var en mycket god start för mig då jag samma sommar fick jobb som naturvärdesinventerare i skogen, det jobb ännu har idag. Så fort jag känner mig osäker på en art, tvekar jag inte att kontakta Sebastian som efter många år som både ideell samt professionell naturvårdare, är rent sagt ett uppslagsverk när det gäller boreala arter. Han är ett litet irriterande skräp i ögonen på de stora skogsbolagen vars avverkningar ibland stoppats tack vare denna envise mans hängivenhet för att skydda de sista gammelskogarna som finns kvar men det är ändå honom de vänder sig till när det är dags att utbilda sin personal i artkunskap. I magasinet Filter nr 22, publicerades en lång artikel med titeln "Skriet från vildmarken" där Sebastians engagemang för skogen sattes under lupp och gav oss en inblick i hur intresset för skogen tog sin början i Sebastians liv, hur han upptäckte hur det egentligen gick till med "världens miljömässiga skogsbruk" och vad hans ihärdighet har lett till när det gäller skydd av gamla ståtliga skogar. Artikeln var oerhört intressant och gav mig insikten i hur mycket makt en enda människa faktiskt har för att kunna påverka ohållbara beslut.

Reportaget i Filter var långt från Sebastian media debut, han har medverkat i en rad artiklar, radioprogram och nyhetsinslag på tv. I maj 2011 kunde vi höra honom i Sveriges Radios granskningsprogram Kaliber "Frihet under ansvar" som belyste hur den svenska skogsnäringen grönmålas av skogsbruket, hur bolag som avverkar nyckelbiotoper och skyddsvärda skogar ändå inte förlorar sin certifikat och där striden om Änokdeltats gammelskog var på tapeten. Organisationen Skydda Skogen i vilken Sebastian är starkt engagerad i höll en kampanj för att bevara skogen kring Änokdeltat med mer än 5000 namnunderskrifter mot den planerade avverkningen och i oktober 2011 fick organisationen lön för sin möda. Efter många om och men fattade förvaltningsrätten i Luleå beslutet att upphäva Skogsstyrelsen beslut om att tillåta avverkning. Därmed står skogen kvar än idag. Tillsammans med Christer Borg (Årets miljöhjälte 2010) har Sebastian nyligen skrivit en debattartikel "Konsensusnoja raserar svensk natur" med kritik till att FN:s princip Polluter Pays Principle inte tycks omfatta vare sig skogsbruket eller vattenkraften, vilket leder till förödelse i vattendrag och skogsmark. Sebastian räds inte konfrontationer, är stark i sin argumentation om skogens rätt att vara och ständigt ute på vägarna för att hitta nya skogsfynd att kämpa för. Han är grov i mun och kompromisslös (rätta mig om jag har fel Sebastian..) men hans engagemang smittar och det är aldrig långt till skratt i hans närhet. Han är skogarnas superhjälte och försvarare och jag hoppas att alla som träffar på honom kommer att smittas lika mycket som jag till att kämpa för Sveriges sista gammelskogar och jag uppmanar en sykunnig att sy en riktigt superhjältedräkt till honom! Tack och hej! / Paulina

Den allra finaste gåvan på det nya året!

Snön yrar och sakta bäddas vi in i ett fluffigt snötäcke, ÄNTLIGEN! Jag har väntat och väntat på det stora nedfallet från himlen och idag kom det. Jag höll på att bli lite små deppig av allt is och gråa träd som inte riktigt visste vad de skulle ta sig till, slå ut knoppar eller vänta några månader till? Det är inte varje vinter man ser träden vakna till liv som om det vore aprilmånad i adventstider, men nu till slut kan träden slå på sparlågan och låta sig täckas av det vita florsockret! Trots den någorlunda "gröna" julen har jag fått njuta ordentligt till jul med den bästa avslutningen på året 2011 man kan tänka sig, en brasa, whiskey i glaset, goda vänner, en liten hund vid min sida och världens bästa julklapp, ni vet nog vad jag pratar om.. Insamlingen "Världens bästa julklapp" blev en succé och en dag före insamlingens slut nådde vi målet 10 000 kr + en 50-lapp som hann slinka med! Helt otroligt! Jag måste erkänna att när jag satte målet så trodde jag inte riktigt att det skulle gå vägen. Juletider med julklappsshopping, fyllda matkassar, och en och annan välgörenhetsorganisation som kampanjat stort för att få hjärtan att smälta, så ja, jag tillät mig att vara en aningens pessimistisk och tro att det helt enkelt inte var möjligt att samla in så mycket pengar under fyra veckors tid. Men ni överträffade mig och den givmildheten och det engagemanget jag fått uppleva från er sida är oslagbar! Jag insåg att det finns en hel del människor där ute som bryr sig om skogens framtid, som förstår vikten av att låta gammelskogarna leva vidare, som inte ifrågasätter lavarnas, mossornas, svamparnas och småkrypens rätt till att få finnas och fortsätta frodas. Så ett enormt TACK till er alla som skänkt en slant, delat länken vidare med era vänner och spridit budskapet om bevarandet av gammelskogar! Dessa fyra veckor gav mig även insikten av hur mycket man kan åstadkomma med lite ihärdighet och vill uppmana alla som vill fortsätta på samma spår att inte dra er för att starta egna insamlingar i framtiden och sprida dem bland vänner. På det sättet kan vi alla sprida budskapet om våra gammelskogar och det blir självklart lite roligare att skänka till någon man känner! Jag vill även tacka stort till nätverket Skydda Skogen som gediget har spridit "Världens bästa julklapp" till sina medlemmar. Man kan faktiskt uträtta en hel del gott här i världen med några enkla medel! Så god fortsättning på året 2012 kära skogsvänner, nu börjar hårdjobbet med en skog att bevara, den vackra Iglekärr skogen i Risveden. Nu kanske det är dags att sätta snögubbarna till liv! / Paulina

Pepparkaksgran och den bästa julklappen!

Vi har nu dykt ner i decembermånaden, en av mina favoritmånader måste jag medge, och nej jag känner aldrig av julstressen, det blir ju vad man gör det till. Jag försöker njuta så mycket det bara går av alla ljus som strömmar ur pyntade fönster, dofterna av nybakade lussekatter, pepparkaker och rykande glögg och ströva omkring på julmarkander som ger en känsla av en tid innan alla gigantiska shopping gallerior som definitivt bara sabbar julstämningen enligt min mening. Det enda som gör mig en aningens nedstämd är samtalen jag hör runt omkring mig om hur många julklappar man MÅSTE köpa, avslutandes med en lååång suck. Vadå MÅSTE?! Vem har bestämt det? Coca Cola company? Disney? Barnen? Nä, är det inte dags kära vänner att ta tillbaka den sanna julefriden där man samlas inom familjen, äter gott, njuter av ledigheten utan några måsten, gör något tillsammans som inte behöver leda till minustecken på kontot och bara tar in alla sinnesintryck i form allt jag just nämnt här ovan.
Men visst blir det julklappar i år också, det hör ändå till, inga berg av dem, utan något som verkligen betyder någonting, gör nytta och aktiverar till familjeumgänge. Jag kommer satsa på att ge bort upplevelser i år, teaterbiljetter eller andra kulturella arrangemang, restaurangbesök, en dag i skidbacken genom att bjuda på liftkort, ja det finns en uppsjö av saker man kan ge bort till varandra.

Det jag främst vill propagera för dock är den bästa julklappen för i år, nämligen att skänka en slant till bevarandet av gammelskogen, det är ju inte bara vi människor som behöver julgranar! Jag har denna månad startat en egen liten insamling med målet att samla in 10 000 kr till juldagen och jag måste glatt säga att tempot i insamlandet är på topp! På två dagar har det ramlat in över 2000 kr, men det återstår en bit för att nå målet, därför bedjar jag till dig som läser detta att bidra med en liten slant till min insamling genom att klicka här, mycket enkelt och smärtfritt, antingen slänger man iväg ett sms där det dras 50 kr ifrån telefonen eller knappar in siffror från sitt plastkort. Jag vill även uppmana till att dela länken med så många ni känner om ni själva vill spara på 50-lappen.

Är ni sugna på att bygga ihop ett lite annorlunda pepparkakshus i år så vill jag tipsa om Naturarvets julgåva som ni kan se på bilden här nedan



Det är vår kära Yrsa Sturesdotter som har bakat pepparkaksgranen och alla djuren och vill ni också bygga en pepparkaksgran så kan ni beställa ett gåvobevis, med gåvobeviset följer också recept och mallar på hur ni bakar och bygger ihop den lilla skogsdungen. Detta gör ni självklart vi vår hemsida

Nu är det bara att hoppas att stora glittrande snöflingor kommer att täcka landskapet omkring oss. Ha en fridfull och mysig adventstid

Hälsningar

Paulina

Kantarellstuvning i höstmörkret

Har haft turen att stöta på en hel del kantareller den senaste veckan på mina turer i skogen. Snön dröjjer och svmaparna fortsätter att ploppa upp ur jorden, därför tänkte jag dela med mig av mitt recept på en utsökt kanterallstuvning, både gula kantareller och trattisar funkar fint:


Hacka svampen och förväll (ca 500 g)
Tillsätt en gul hackad lök och lägg i en stor klick smör i pannan
Stek under omrörning en liten stund och tillsätt en matsked vetemjöl
Rör ut mjölet och tillsätt matgrädde, själv använder jag soyagrädde
Peppra ordentligt och häll i en skvätt soya för att ge stuvningen sälta och en ljuvlig färg, gillar man vitlök kan en klyfta pressas i för att sätta det där lilla extra på stuvningen
Rör om på svag värme en kort stund och Taadaa! Stuvningen färdig!




Stuningen kan användas till allt möjligt. En favorit är toast med stuvning och några skivor Västerbottensost, eller varför inte göra det lite extra fint en kväll och göra cannelloni på färsk pasta. Vill man inte göra egen pastadeg fungerar lasagneplattor. Tillred då en tomatsås som du kryddar efter egen smak. Rulla in stuvningen i pastan och lägg i en form där du hällt lite av tomatsåsen i botten, häll sedan resten av tomatsåsen över cannellonin och riv lite ost på toppen. Smakar fantastiskt!

Eller stek lite pannkakor och som du sedan fyller med stuvningen och vips så har du jätte goda crepes.

Har du några andra tips på vad man kan hitta på en nyplockad skörd av kantareller så dela gärna med dig!

ta hand om er alla

/ Paulina

Ny skog att bevara kära vänner!

Detta är ingen nyhet för de flesta av er som gediget besöker vår hemsida så jag ska inte skriva alltför många ord denna gång utan lägga upp en drös bilder på Iglekärrs gammelskog som vi nu samlar pengar till. Skogen ligger inte allför långt från Verles gammelskog och det bästa av allt är att det ligger tätt intill ett naturreservat som består av fantastiska ekar, grova och gamla, precis som man vill ha dem. Jag kan sakna dessa typer av skogar så enormt mycket, riktigt gamla lövskogar, vi har inte mycket av den varan uppe i Norrland tyvärr. Nog snackat ( eller skrivet..) dags för bildvisning!












Västlig rostticka (signalart)












Gräddporing (rödlistad)


Välkommen in!

Hoppas ni fattar tycke för vårt senaste projekt och att ni uppmanar era nära och kära att hjälpa till och bevara denna vackra skog!

Ha det bra/ Paulina