I skogens värld

Skogarnas Superhjälte!

2012-01-21T15:29:00.000-08:00

Detta inlägg tänker jag ämna åt min vän Sebastian Kirppu, eller Basti som de flesta kallar honom, vinnaren av WWF:s pris "Årets miljöhjälte 2011" och nyligen utsedd till en av Sveriges miljömäktigaste där han hamnade på plats nr 21 av 100. Jag kom i kontakt med Sebastian sommaren 2010 då jag bilade ner till Värmland med ett par andra skogsentusiaster för att vara med på Naturskyddsföreningens signalartsinventering längs den vackra Klarälven. Vi fick se Sveriges längsta exemplar av långskägg (Usnea longissima) med Sebastian i spetsen som ivrigt berättade om dess ekologi och krav på habitat. Laven fann vi i gammelskogen på ett berg vid Klarälvdalen, i en sluttning ner mot älven som tack vare fukten som steg från vattnet höll långskäggen vid liv. Vi letade efter andra rödlistade arter som vi tog koordinater på för att påvisa skogens mångfald. Skogen är på väg att bli naturreservat men är ändå hotad på grund av planer på att bygga ut skidnedfarter för slalomåkare alldeles intill blivande reservat vilket helt klart kan påverka långskäggslokalen mycket negativt. Det finns en stor risk att naturreservatet är för litet och att den framtida skyddszonen kring långskägglavslokalen inte räcker till och mikroklimatet i naturreservatet blir förändrat med en möjlig utrotning av en av landets finaste långskägglokaler.Signalartsinventeringen var en mycket god start för mig då jag samma sommar fick jobb som naturvärdesinventerare i skogen, det jobb ännu har idag. Så fort jag känner mig osäker på en art, tvekar jag inte att kontakta Sebastian som efter många år som både ideell samt professionell naturvårdare, är rent sagt ett uppslagsverk när det gäller boreala arter. Han är ett litet irriterande skräp i ögonen på de stora skogsbolagen vars avverkningar ibland stoppats tack vare denna envise mans hängivenhet för att skydda de sista gammelskogarna som finns kvar men det är ändå honom de vänder sig till när det är dags att utbilda sin personal i artkunskap.I magasinet Filter nr 22, publicerades en lång artikel med titeln "Skriet från vildmarken" där Sebastians engagemang för skogen sattes under lupp och gav oss en inblick i hur intresset för skogen tog sin början i Sebastians liv, hur han upptäckte hur det egentligen gick till med "världens miljömässiga skogsbruk" och vad hans ihärdighet har lett till när det gäller skydd av gamla ståtliga skogar. Artikeln var oerhört intressant och gav mig insikten i hur mycket makt en enda människa faktiskt har för att kunna påverka ohållbara beslut.

Reportaget i Filter var långt från Sebastian media debut, han har medverkat i en rad artiklar, radioprogram och nyhetsinslag på tv. I maj 2011 kunde vi höra honom i Sveriges Radios granskningsprogram Kaliber "Frihet under ansvar" som belyste hur den svenska skogsnäringen grönmålas av skogsbruket, hur bolag som avverkar nyckelbiotoper och skyddsvärda skogar ändå inte förlorar sin certifikat och där striden om Änokdeltats gammelskog var på tapeten. Organisationen Skydda Skogen i vilken Sebastian är starkt engagerad i höll en kampanj för att bevara skogen kring Änokdeltat med mer än 5000 namnunderskrifter mot den planerade avverkningen och i oktober 2011 fick organisationen lön för sin möda. Efter många om och men fattade förvaltningsrätten i Luleå beslutet att upphäva Skogsstyrelsen beslut om att tillåta avverkning. Därmed står skogen kvar än idag. Tillsammans med Christer Borg (Årets miljöhjälte 2010) har Sebastian nyligen skrivit en debattartikel "Konsensusnoja raserar svensk natur" med kritik till att FN:s princip Polluter Pays Principle inte tycks omfatta vare sig skogsbruket eller vattenkraften, vilket leder till förödelse i vattendrag och skogsmark.Sebastian räds inte konfrontationer, är stark i sin argumentation om skogens rätt att vara och ständigt ute på vägarna för att hitta nya skogsfynd att kämpa för. Han är grov i mun och kompromisslös (rätta mig om jag har fel Sebastian..) men hans engagemang smittar och det är aldrig långt till skratt i hans närhet. Han är skogarnas superhjälte och försvarare och jag hoppas att alla som träffar på honom kommer att smittas lika mycket som jag till att kämpa för Sveriges sista gammelskogar och jag uppmanar en sykunnig att sy en riktigt superhjältedräkt till honom!Tack och hej!/ Paulina

Den allra finaste gåvan på det nya året!

2012-01-02T14:47:00.000-08:00

Snön yrar och sakta bäddas vi in i ett fluffigt snötäcke, ÄNTLIGEN! Jag har väntat och väntat på det stora nedfallet från himlen och idag kom det. Jag höll på att bli lite små deppig av allt is och gråa träd som inte riktigt visste vad de skulle ta sig till, slå ut knoppar eller vänta några månader till? Det är inte varje vinter man ser träden vakna till liv som om det vore aprilmånad i adventstider, men nu till slut kan träden slå på sparlågan och låta sig täckas av det vita florsockret! Trots den någorlunda "gröna" julen har jag fått njuta ordentligt till jul med den bästa avslutningen på året 2011 man kan tänka sig, en brasa, whiskey i glaset, goda vänner, en liten hund vid min sida och världens bästa julklapp, ni vet nog vad jag pratar om.. Insamlingen "Världens bästa julklapp" blev en succé och en dag före insamlingens slut nådde vi målet 10 000 kr + en 50-lapp som hann slinka med! Helt otroligt! Jag måste erkänna att när jag satte målet så trodde jag inte riktigt att det skulle gå vägen. Juletider med julklappsshopping, fyllda matkassar, och en och annan välgörenhetsorganisation som kampanjat stort för att få hjärtan att smälta, så ja, jag tillät mig att vara en aningens pessimistisk och tro att det helt enkelt inte var möjligt att samla in så mycket pengar under fyra veckors tid. Men ni överträffade mig och den givmildheten och det engagemanget jag fått uppleva från er sida är oslagbar! Jag insåg att det finns en hel del människor där ute som bryr sig om skogens framtid, som förstår vikten av att låta gammelskogarna leva vidare, som inte ifrågasätter lavarnas, mossornas, svamparnas och småkrypens rätt till att få finnas och fortsätta frodas. Så ett enormt TACK till er alla som skänkt en slant, delat länken vidare med era vänner och spridit budskapet om bevarandet av gammelskogar! Dessa fyra veckor gav mig även insikten av hur mycket man kan åstadkomma med lite ihärdighet och vill uppmana alla som vill fortsätta på samma spår att inte dra er för att starta egna insamlingar i framtiden och sprida dem bland vänner. På det sättet kan vi alla sprida budskapet om våra gammelskogar och det blir självklart lite roligare att skänka till någon man känner! Jag vill även tacka stort till nätverket Skydda Skogen som gediget har spridit "Världens bästa julklapp" till sina medlemmar. Man kan faktiskt uträtta en hel del gott här i världen med några enkla medel!Så god fortsättning på året 2012 kära skogsvänner, nu börjar hårdjobbet med en skog att bevara, den vackra Iglekärr skogen i Risveden. Nu kanske det är dags att sätta snögubbarna till liv!/ Paulina

Pepparkaksgran och den bästa julklappen!

2011-12-02T03:12:00.000-08:00

Vi har nu dykt ner i decembermånaden, en av mina favoritmånader måste jag medge, och nej jag känner aldrig av julstressen, det blir ju vad man gör det till. Jag försöker njuta så mycket det bara går av alla ljus som strömmar ur pyntade fönster, dofterna av nybakade lussekatter, pepparkaker och rykande glögg och ströva omkring på julmarkander som ger en känsla av en tid innan alla gigantiska shopping gallerior som definitivt bara sabbar julstämningen enligt min mening. Det enda som gör mig en aningens nedstämd är samtalen jag hör runt omkring mig om hur många julklappar man MÅSTE köpa, avslutandes med en lååång suck. Vadå MÅSTE?! Vem har bestämt det? Coca Cola company? Disney? Barnen? Nä, är det inte dags kära vänner att ta tillbaka den sanna julefriden där man samlas inom familjen, äter gott, njuter av ledigheten utan några måsten, gör något tillsammans som inte behöver leda till minustecken på kontot och bara tar in alla sinnesintryck i form allt jag just nämnt här ovan.
Men visst blir det julklappar i år också, det hör ändå till, inga berg av dem, utan något som verkligen betyder någonting, gör nytta och aktiverar till familjeumgänge. Jag kommer satsa på att ge bort upplevelser i år, teaterbiljetter eller andra kulturella arrangemang, restaurangbesök, en dag i skidbacken genom att bjuda på liftkort, ja det finns en uppsjö av saker man kan ge bort till varandra.

Det jag främst vill propagera för dock är den bästa julklappen för i år, nämligen att skänka en slant till bevarandet av gammelskogen, det är ju inte bara vi människor som behöver julgranar! Jag har denna månad startat en egen liten insamling med målet att samla in 10 000 kr till juldagen och jag måste glatt säga att tempot i insamlandet är på topp! På två dagar har det ramlat in över 2000 kr, men det återstår en bit för att nå målet, därför bedjar jag till dig som läser detta att bidra med en liten slant till min insamling genom att klicka här, mycket enkelt och smärtfritt, antingen slänger man iväg ett sms där det dras 50 kr ifrån telefonen eller knappar in siffror från sitt plastkort. Jag vill även uppmana till att dela länken med så många ni känner om ni själva vill spara på 50-lappen.

Är ni sugna på att bygga ihop ett lite annorlunda pepparkakshus i år så vill jag tipsa om Naturarvets julgåva som ni kan se på bilden här nedan

Det är vår kära Yrsa Sturesdotter som har bakat pepparkaksgranen och alla djuren och vill ni också bygga en pepparkaksgran så kan ni beställa ett gåvobevis, med gåvobeviset följer också recept och mallar på hur ni bakar och bygger ihop den lilla skogsdungen. Detta gör ni självklart vi vår hemsida

Nu är det bara att hoppas att stora glittrande snöflingor kommer att täcka landskapet omkring oss. Ha en fridfull och mysig adventstid

Hälsningar

Paulina

Kantarellstuvning i höstmörkret

2011-11-09T22:22:00.000-08:00

Har haft turen att stöta på en hel del kantareller den senaste veckan på mina turer i skogen. Snön dröjjer och svmaparna fortsätter att ploppa upp ur jorden, därför tänkte jag dela med mig av mitt recept på en utsökt kanterallstuvning, både gula kantareller och trattisar funkar fint:

Hacka svampen och förväll (ca 500 g)
Tillsätt en gul hackad lök och lägg i en stor klick smör i pannan
Stek under omrörning en liten stund och tillsätt en matsked vetemjöl
Rör ut mjölet och tillsätt matgrädde, själv använder jag soyagrädde
Peppra ordentligt och häll i en skvätt soya för att ge stuvningen sälta och en ljuvlig färg, gillar man vitlök kan en klyfta pressas i för att sätta det där lilla extra på stuvningen
Rör om på svag värme en kort stund och Taadaa! Stuvningen färdig!

Stuningen kan användas till allt möjligt. En favorit är toast med stuvning och några skivor Västerbottensost, eller varför inte göra det lite extra fint en kväll och göra cannelloni på färsk pasta. Vill man inte göra egen pastadeg fungerar lasagneplattor. Tillred då en tomatsås som du kryddar efter egen smak. Rulla in stuvningen i pastan och lägg i en form där du hällt lite av tomatsåsen i botten, häll sedan resten av tomatsåsen över cannellonin och riv lite ost på toppen. Smakar fantastiskt!

Eller stek lite pannkakor och som du sedan fyller med stuvningen och vips så har du jätte goda crepes.

Har du några andra tips på vad man kan hitta på en nyplockad skörd av kantareller så dela gärna med dig!

ta hand om er alla

/ Paulina

Ny skog att bevara kära vänner!

2011-08-29T11:07:00.000-07:00

Detta är ingen nyhet för de flesta av er som gediget besöker vår hemsida så jag ska inte skriva alltför många ord denna gång utan lägga upp en drös bilder på Iglekärrs gammelskog som vi nu samlar pengar till. Skogen ligger inte allför långt från Verles gammelskog och det bästa av allt är att det ligger tätt intill ett naturreservat som består av fantastiska ekar, grova och gamla, precis som man vill ha dem. Jag kan sakna dessa typer av skogar så enormt mycket, riktigt gamla lövskogar, vi har inte mycket av den varan uppe i Norrland tyvärr. Nog snackat ( eller skrivet..) dags för bildvisning!

Västlig rostticka (signalart)

Gräddporing (rödlistad)

Välkommen in!

Hoppas ni fattar tycke för vårt senaste projekt och att ni uppmanar era nära och kära att hjälpa till och bevara denna vackra skog!

Ha det bra/ Paulina

Magi bland tallgiganter

2011-07-06T13:49:00.000-07:00

Det är med lite vemod jag lämnar campingen i Blattnicksele, platsen som varit mitt hem de senaste fem veckorna, men skogarna kring trakten är färdiginventerade och det är dags att dra mot nya håll i Västerbottens inland. Jag har fått se ugglebarn sakta tappa sitt fjäderduniga hull för att bli nyfikna, gnälliga tonåringar och idag upptäckte jag en magisk plats på en liten strand vid Vindelälven, några steg bort från stugan min, FEM VECKOR och jag har missat tallgiganten som hela tiden stått några ynka meter från mitt bo! Men så är det, när man är i ute i skogen hela dagarna, stugan blir väldigt trivsam om kvällarna, fri från mygg (nästan i alla fall) och fötterna får vila, så dessa upptäcktsfärderna blir korta häromkring. Ugglorna visade sig vara jordugglor, vilket vi upptäckte först när mamma uggla kom flygande med sork åt sina tonåringar.

För att verkligen förstå dimensionen på denna vackra skapelse tog jag mig en klättertur

Tänker definitivt komma tillbaka till denna plats med tält när myggperioden är över, bada i den klara älven om kvällarna för att sedan värma mig vid en brasa och bara stirra meditativt på mitt nya favoritträd och den som ens skulle våga närma sig med en motorsåg, den skjuter jag med mitt stora gevär!
Runt omkring denna gigant fanns även fler lite mindre giganter

Vad är inte detta om inte ett rent konstverk!

Hejdå Blattnicksele! Nu tar jag semester och åker hem till moderlandet Polen. Ska försöka hinna med en tur till Nationalparken Białowieża, en av Europas sista urskogar med gamla ädellövträd och visenter. Jag lovar inget men åker jag dit kan ni förvänta massor av härliga bilder. Nu lämnar jag skogen ett tag och beger mig mot millånga stränder längs Baltiska havet och massor av sol (hoppas jag..)
Ha en underbar sommar allihop!

/Paulina

Jag anar ugglor i mossen..

2011-06-22T13:24:00.000-07:00

Idag kom äntligen solen fram och därmed en chans att ta en bättre bild på uggleungarna som bor med oss på campingen! Här är resultatet, försöker fortfarande lista ut vilken art denna lilla krabat är..

/ Paulina

Ugglebarn och krokiga tallar

2011-06-21T12:01:00.000-07:00

De senaste två dagarna ute i skogen kan sammanfattas med regn, regn och åter regn. Man får en känsla av att hösten redan är här, vem vet imorgon när jag vaknar kanske frosten kommer att ligga på den nyklippta camping gräsmattan.. jag skulle inte bli förvånad i alla fall. Vanligtvis hör jag till skaran som älskar regn, men när vattnet slutligen tränger igenom regnkläderna och det är omöjligt att ta kort på grund av att linsen bara immar igen, då får regnet ge sig faktiskt. Trots linsproblem har jag ändå en hel del fina bilder jag tänkte dela med mig, främst på alla fantastiska djur som jag stött på.

Även fast älgen är rätt så vanlig i våra skogar är mötet med detta djur alltid mycket speciellt.

Ugglorna måste vara överlyckliga i år för det kryllar av små sorkar vart jag än rör mig i skogen, har redan tappat räkningen på hur många jag nästan trampat på, den här lilla skogssorken som lyckades hamna på bild smet in i ett litet hål utan någon bakväg, rädd och ihopkrupen satt den väl där och väntade på att bli uppäten, tur för den att jag är vegetarian ;)

På tal om ugglor så hittade jag tre st ugglebarn på campingen till min stora förtjusning! vilken art har jag ingen koll på, de var gråaktiga och svarta runt sina stora ögon så har vi en uggleexpert bland läsarna blir jag mycket glad! Bilden är tyvärr inte den bästa men men, bevis på att jag inte hittar på bara!

Träffade på en tretåig hackspett i dag, tyvärr var den alldeles för snabb för kameran, men förhoppningsvis ska jag få stöta på fler av dem som är mer fotovilliga.
Förutom djuren lyckas jag hitta en hel del spännande arter av svampar och lavar, en del fungerar som signalarter och andra finns med på rödlistan. Bilden här nedan föreställer en blodticka som signalerar om höga naturvärden om den växer på en granlåga, svampen indikerar ett gammalt granskogsekosystem

På nästa bild ser ni en stor aspticka och växer, som namnet skvallrar om, på gamla aspar. Ibland kan den förväxlas med aspticka, det finns alltså "aspticka" och "stor aspticka" men medan "asptickan växer med undersidan snett uppåt och påminner om en grisnäsa växer "stor aspticka" rakt ut som på bilden här

Trots regnet idag har jag fått besöka fantastiska skogar, en befanns sig på en väldigt klippig och blockrik mark och bestod av gamla krokiga tallar som såg ut att vara åtminstone 300 år, många var säkert äldre än så, tyvärr svek kameran just i detta skede men jag hann knäppa i alla fall någon bild på dessa häftiga träd. De får en att känna sig rätt liten och betydelselös med tanke på hur länge de har stått där..

Nästa vecka kommer fler bilder från skogen!

Ha en riktigt härlig midsommar allihop.
Kram

/ Paulina

Back to the woods!

2011-06-13T13:57:00.000-07:00

Äntligen är jag tillbaka i skogen efter en lång vårtermin på universitetet. Har verkligen längtat efter årets inventeringssäsong, och det blir hela sommaren och hösten ute till skogs för min del, tills snön åter kommer tillbaka. Då jag utför inventering av naturvårdskogar får jag vandra omkring i en hel del fina skogar, inga raka tallar på rad här inte!

Säsongen kunde inte ha börjat bättre, redan första skogen jag klev in i var en uppenbar nyckelbiotop med en massa gamla lövträd som björkar, aspar och sälgar (tyvärr får vi inte så många fler spännande träd i de norrländska skogarna), de flesta beklädda med lavar som antingen är signalarter eller rent av rödlistade. Signalarter, precis som namnet antyder, signalerar om att skogen har höga naturvärden. Förutom gamla fina lövträd, fanns även rätt gamla barrträd och en hel del död ved, både liggande och stående i backen. På en av träden satt den här lilla filuren

Jag tror att det är en pärluggla men då jag är långt ifrån en fågelexpert vågar jag inte lova 100 procent att det verkligen är rätt art, så rätta mig gott folk om jag har fel, men fin var den minsann, satt där på sin gren och bara stirrade nyfiket och följde en med blicken vart man än gick. Förutom den fina ugglan träffade jag även på en tjädermamma och hennes små kycklingar.

Tyvärr smet alla kycklingarna åt var sitt håll och jag hade inte en chans med kameran, endast mamma tjäder höll sig i närheten och försökte förgäves skrämma iväg mig. Bara en liten bit längre in i skogen flög hackspettarna fram och tillbaka och oroade sig över sina små barn i trädet då jag kom stampandes, tyvärr blev det inga bilder då hackspettarna omöjligt kunde sitta still, de bara flög omkring mig och sa åt mig att ge sig iväg, så jag gjorde det..

På väg tillbaka till bilen stötte jag på den här krabaten, en mycket fin skogsödla som gärna ställde upp som fotomodell och här har ni resultatet

Nu när jag är i skogen så mycket tänkte jag starta igång en liten skogsekologi skola i form av korta videoklipp under sommaren, så håll utkik under antingen juli eller augusti månad om du är intresserad!

Nu ska jag krypa ner under täcket och sova. Imorgon väntar ännu en dag i skogen, vi får se vilka djurmöten den kommer att erbjuda. Jag hoppas på björn..

Ha det gott alla!

/ Paulina

Vägar framåt, eller..?

2011-05-31T06:03:00.000-07:00

För några veckor sen bestämde jag mig för att delta i artdatabankens årliga konferens om flora och fauna i skogen. Konferensen döptes till ”Vägar framåt”, med andra ord hur förhindrar vi vidare förlust av skogens mångfald? Någon som däremot inte kom fram i tid var jag. Konferensen tog plats på SLU i Uppsala, jag bor uppe i Umeå så jag satte mig glatt på nattåget och somnade snabbt med höga förhoppningar om kommande dag. Morgonen därpå vaknade jag av larmet på min telefon och började sakta vakna till i tron att vi strax skulle vara framme i Uppsala. Jag tyckte tåget stod still rätt länge så jag fråga min kupé granne hur länge vi hade stått med ett förväntat svar på 10-20 min, sex timmar svarade hon med en lång suck, VAAA! Vart är vi då? Skrek jag frågande tillbaka, i Långsele. Vi hade alltså tagit oss mindre än halvvägs och hade stått still i sex timmar, det var den konferensen tänkte jag bittert.

Kl 13.00 var jag framme och fort satte jag mig på en buss med kurs mot SLU. Jag hade missat halva konferensen redan men det fanns fortfarande en hel del intressant kvar att lyssna på. Jag lyckades komma mitt i fikapausen för att sedan delta i ett antal kortare föreläsningar om naturvård i ädellövskogar. Jag började på en gång drömma om en ädellövskog att rädda, det skulle vara något för Naturarvet minsann. Föreläsarna som var professorer inom ekologi och naturvård berättade om hur man bör sköta dessa skogar för att förhindra igenväxning, som det naturligt sätt sker om inga störningar uppträder. Oftast är det granen som hotar, som lätt sprider sig och tar över till slut. Skogen blir då alldeles för mörk för att lövträden ska trivas. Problemet med ädellövskogar idag är att det finns ett generationsglapp mellan gamla och unga träd, vilket innebär att arter knutna till mycket gamla träd, kommer få det svårt att spridas till andra träd när dess värdträd dör. Exempelvis växer många rödlistade lavar knutna till ek endast på träd äldre än 300 år. Är generationsglappet för stort blir dessa arter dömda till utrotning, i alla fall lokalt. Vidare talades det om fragmentering i ädellövskogslandskapet. Fragmentering innebär att man delar upp sammanhängande områden med likartad ekologi i bitar separerade från varandra. Detta orsakar stora problem för spridning av arter då isolationsrisken kan vara stor. Tänk er en bit gammelskog omringad av en massa ung produktionsskog, arter som kräver gamla träd och framförallt död ved, kommer inte ha några substrat att spridas vidare till utanför gammelskogsområdet. Tyvärr ser verkligheten ut så på väldigt många håll i Sverige. Små isolerade öar av gammelskog i ett hav av planterad skog.

Med ädellövskogen fortfarande i tankarna, speciellt då sådan saknas där jag bor, satte jag mig i storaulan för att gå vidare i programmet. Vi fick lyssna till en skogsentreprenör, politiker och en debatt mellan Naturskyddsföreningen, Skogsstyrelsen och skogsägarna. Det fanns inte särskilt många överraskningar i alla talen som hölls, skogsentreprenören ville ha fler ”morötter” för att utföra bättre naturvård, politikern (centerpartiet) pratade om fantastiska möjligheter som skogen ger och med tindrande ögon berättade om sin egen kärlek till skogen samtidigt som det kom förslag på hur vi i ännu högre grad ska utnyttja skogens resurser. Debatten var ungefär som väntat, Naturskyddsföreningens representant gick hårt in på alla brister som finns både inom skogsvårdslagen och certifieringssystemet FSC, Skogsägaren jämförde naturvården med en bilprovning med poängen att ALLT kan inte falla på EN sak, sköter man sig dåligt på en punkt inom naturvårdens riktlinjer så är väl inte det hela världen (min egen tolkning..) och skogsstyrelsen var väldigt politiskt korrekt med en diplomatisk framförhållning med uppmaning om vidare dialog. Några frustrerade i publiken påpekade att vi idag diskuterar ungefär samma saker som i början av 60-talet. Hur långt har vi då egentligen kommit med naturvårdsarbetet inom skogsbranschen 50 år senare? En gång i tiden hyllades den så kallade ”Svenska modellen”, där man tog stor hänsyn till naturen vid avverkningar av skog, idag däremot börjar den få allt mer kritik och är snarare ett exempel på hur vi INTE bör bruka en skog om vi ska hålla en hög naturvårds standard. I den reviderade skogsvårdslagen 1994 likställdes produktionsmålen med miljömålen, men hur ser verkligheten ut? Ja, jag måste erkänna att jag lämnade konferensen med frustration inom mig. Jag vet inte, kanske var det tågförsening som fortfarande gnagde och som fick mig att se svart eller så fann vi inga vägar framåt helt enkelt..

/ Paulina N

Skog, skog, skog!

2011-05-08T03:18:00.000-07:00

Det har vart en hel del prat om skogen på senaste tid, dels P1 Kaliber som granskar det svenska skogsbruket ( kaliber )

Har även själv pratat om gammelskog i P4 kultur som ni kan lyssna på här

I veckan har jag besökt Uppsala och tagit del av Artdatabankens skogskonferens som jag ska sammanfatta i kommande blogginlägg.

Lyssna och begrunda!

/ Paulina N

GLAD PÅSK!

2011-04-21T06:18:00.000-07:00

Nu nalkas den stora påskhelgen och jag tillsammans med hela Naturarvet gänget vill önska er en mysig, lugn och fridfull påsk! Självklart vill jag även uppmana er att ta en titt i våran webshop där ni kan knåpa ihop ett eget påskris och pynta det med svampar, fjädrar, blommor och vackra tjäderägg, allt det vackra som finns i skogen med andra ord! Ett bra sätt för de yngre att pyssla och samtidigt lära sig vad olika arter heter! Ni kanske undrar lite över bilden här ovanför som jag valt att pynta detta inlägg med. Det är en polsk tradition att pynta korgar till påsk och fylla dem med lite av den mat man kommer att äta på påskdagen. Korgen tas med till kyrkan och blir välsignat med vigvatten och därefter börjar påskfirandet. Jag kommer nämligen själv från Polen så påskfirandet blir en blandning av polsk och svensk tradition. Har även just vart ute i skogen och plockat lite vide, lingonris och en liten grangren och satt alltihop i en vacker vas. Det "riktiga" påskriset får klara sig utan färggranna fjädrar i år har jag bestämt, däremot kommer det virtuella riset att fyllas med fjädrar, tickor och vackra fägelfjädrar! Så än en gång GLAD PÅSK på er alla!

Hälsningar

Paulina med hela Naturarvet gänget!

Radioreportage i Hässningsbergets Naturreservat

2011-04-07T05:27:00.000-07:00

Igår begav jag mig tillsammans med en av Sveriges Radios reportrar ut till Hässningsberget, ett naturreservat en liten bit utanför Umeå. Reportaget handlade om gammelskogens försvinnande och hur det påverkar arter knutna till skog. Jag berättade om de stora skillnaderna mellan en naturskog och en produktionsskog och som ni alla vet finns det kolossala skillnader. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att ordet skog behöver omdefinieras. Den mest utbredda definitionen är den FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) använder, och enligt dem betraktas ett område som skog om det är:

"större än 5000 kvadratmeter innefattande träd som är högre än fem meter, där trädkronorna tillsammans täcker minst tio procent av arealen, kalhyggen i området som tillfälligt står utan träd inräknas i skogen."

Definitionen säger ingenting om skogen som ett ekosystem i sig och bara det att kalhyggen räknas in i ordet "skog" förvirrar mig en aning. Detta är en definition av ett trädplantage snarare än en skog. Kanske är det här skon klämmer, många gånger när jag pratar med människor om skogen så har många den uppfattningen att tallar stående i raka led, alla lika breda och höga utan någon som helst heterogenitet, att det är så en skog ska se ut och förstår inte varför stiftelser och organisationer lägger ner sin kraft på att bevara skog i Sverige, vi har ju hur mycket skog som helst ju!
Men vi vet ju att det handlar om kvalité, inte kvantitet i det här fallet.

Vi upprörs över stora palmolje plantager som ersatt markerna där det tidigare växte regnskogar, därmed har vi slagit ut i stort sett hela ekosystem, men varför upprörs vi inte lika mycket över våra egna "tallplantage"? Är det för att visuellt är det inte lika påtagligt som bilden av oljepalmer?

Om vi började med att kalla våra produktionsmarker för plantager, kanske fler skulle komma till insikt att vi egentligen inte har så mycket skog kvar i Sverige..

De som påstår att vi har ett hållbart skogsbruk, hur kan de förklara då att hälften av våra rödlistade arter är knutna till skog, hur kan det komma sig om vi nu har så ofantlig mycket skog här? Någonting värt att tänkas på..

För er som bor i Umeå eller i närheten och inte har besökt Hässningsberget, GÖR DET! En väldigt fin plats innehållande både bäckraviner, tallhedar samt partier med äldre granskog och en hel del död ved. Det finns även en utsiktsplats med ett vindskydd och eldstad. Än så länge är det lite svårgånget då snön fortfarande är djup men en perfekt utflyktsplats då snön smält en aning. Hässningsberget ligger mellan Skravelsjö och Klabbböle, perfekt avstånd för en cykeltur för stadsborna.

För er som är intresserade att lyssna på reportaget så kommer det att sändas en söndag i maj, men har inte fått något precist datum ännu, ska hålla er uppdaterad!

Ha det gott alla!

Hälsningar
Paulina N

Har du hört om kalktallskogar?

2011-03-17T03:23:00.000-07:00

Det är mycket snack om skog i vårt avlånga land på många olika fronter vare sig vi sätter fokus vid skogsbruk eller naturvård, men har vi nog med koll på vilka olika typer av skog som finns i Sverige? Vad sägs om kalktallskogar? För er som inte hört talas om denna speciella typ av skog ska jag ta och berätta om dem för er.
Precis som namnet antyder växer kalktallskogarna på kalkrik mark eller i anslutning till kalkrika stråk men till namnet förs även gräs- samt örtrika tallskogar på annan basisk och mineralrik mark än ren kalkmark, t.ex. på olika slags lättvittrade grönstenar, skiffrar m.m. Skogarna finns främst på Gotland samt i Jämtland, i resten av landet förekommer det mycket fläckvis. Det som gör dessa platser unika är dess sammansättning av arter med exempelvis många orkidéarter växandes i skogarna som korallrot, knärot, guckusko, sankt pers nycklar och alpnycklar bland annat. Förutom en rad kärlväxter som är utrotningshotade finns även en hel del andra rödlistade arter i kalktallskogarna som svampar, snäckor och insekter, kalktallskogarna utgör med andra ord ett av de mest artrika ekosystemen i Norden. Då skogarna förekommer mestadels fläckvis är det väldigt viktigt att vi ser till att dessa platser får ett permanent skydd och inte huggs ner. År 2009 tog Naturvårdsverket fram en åtgärdsplan för dessa skogar som ska fortgå fram till 2013 och omfattar 16 olika län. I åtgärdsplanen nämns olika typer av kalktallskogar då artsammansättningen samt jordmånen skogarna växer på ser olika ut beroende på vart i landet man befinner sig. Man talar om fem typer av kalktallskogar:

• Torra kalktallskogar på berg och hällmark
• Tallskogar på kalkrik sand och grusmark
• Kalktallskogar på frisk mullrik mark
• Kalktallskogar på fuktig och blöt mark
• Barrblandskogar med tall och gran (kalkbarrskogar)

För att bevara dessa skogar gäller det inte att endast skydda dem från avverkning, de är beroende av en viss skötsel då skogarna är präglade av dels naturliga, dels kulturella störningar. Naturliga i form av bränder, erosion och någon typ av påverkan och sociala i form av skogsbete. Alla dessa störningar hindrar skogarna från att växa igen och ”förgranas” vilket sker i och med den naturliga successionen. När skogen växer igen, blir den mörkare och markvegetationen kommer att domineras av buskar vilket eliminerar ut ljuskrävande örter samt ljusälskande insekter. Försvinner insekterna, får fåglarna svårare att hitta föda och mycket av den biologiska mångfalden som existerar i dessa skogar kommer att vara ett minne blott. Trots att arealen på dessa skogar är litet har man hittat 758 olika kärlväxter och 165 olika mossarter inom dessa områden. Det är viktigt att varje skog får en enskild skötselplan då skogarna präglats utav olika störningar och att införa skogsbete på vissa platser är ett förslag till skötsel för att hålla skogen öppen för ljusinsläpp. Att bränna är en annan åtgärd man vill införa. Branden i sig gynnar tallen då den leder till tallföryngring genom att tallen är en trädart som är anpassad till brand och fröna triggas att gro av värmen. Tallens grova bark och höga krona skyddar själva trädet mot lågornas framfart. Branden som naturvårdsåtgärd förtjänar dock ett blogginlägg i sig så jag ska inte gå in vidare på det. Om kalktallskogar låter som ett intressant område så ta och kika på Naturvårdsverkets rapport där du kan både hitta en hel del bilder över dessa skogar samt en djupare beskrivning av dessa fem typer av kalktallskogar, kanske kan du hitta en sådan skog i närheten av ditt hem med hjälp av beskrivningarna!

Ha det gott!
/ Paulina N

Nya tider på väg

2011-03-06T22:24:00.000-08:00

”Jag ser dagarna komma, sen springer de förbi”

Jag börjar med att citera Herr Joakim Thåström efter ett mycket långt uppehåll från bloggandet, för precis så känns det, ibland blir jag riktigt rädd över hur fort tiden går. Senast jag skrev hade Verleskogens invigning gått av stapeln i Ale, det är nästan 10 månader sen! Direkt efter invigningen satte jag mig på tåget mot norr och klev av på min nya arbetsplats, den norrländska inlandskogen. Hela sommaren och hösten jobbade jag med inventering av naturvårdskogar, jag hade i uppgift att ta beslut om vilka skogar som borde avsättas från avverkning. Jag fick alltså strosa runt ute till skogs i fem månader, tills snön la sig som ett täcke och björnarna gick i sina iden, och inte nog med det, jag kunde försörja mig på det! Då jag knappt var hemma någonting, tog jag en paus från Ett klick för skogen, men jag var inte den enda, efter en hård kamp om Verleskogens överlevnad behövde vi alla inom stiftelsen pusta ut och vi satte igång igen efter en smärre ommöblering med nya verksamhetsledare, Mats och Yrsa, och planering inför vårt nästa räddningsobjekt. Och mer ommöblering är på G, med ett namnbyte i spetsen. Ett klick för skogen har existerat i ett antal år nu och därmed utvecklats till att bli så mycket mer än bara ett klick. NATURARVET blir det nya namnet som så småningom kommer att ersätta Ett klick för skogen men oroa er inte, klickfunktionen kommer att vara kvar som en viktig del i vårt arbete. Naturarvet.. .klingar väldigt fint i mina öron, eller vad säger ni? Låter lite romantiskt till och med, lite som en 1800-tals novell!

Vad kommer då att hända detta år? FN har utsett år 2011 till det internationella skogsåret som ni säkert känner väl till vid detta lag. Med detta vill man lyfta fram hur viktig skogen är, inte bara för den biologiska mångfalden, utan även för oss människor runt om i världen. Allt mer börjar skogscertifieringsfrågan vara en viktig del över hur skogar brukas och sköts och med en oroväckande storskalig markomvandling, från skog till plantage av olika slag eller betesmark för boskap, satsas allt mer forskning på hur man kan bruka en skog på ett hållbart sätt. Jag måste säga att min uppfattning om naturvård har sakta tagit sig en ändring under mina år som biologstudent. Det är viktigt att avsätta skogar från avverkning och skapa nationalparker där djur och växter har en plats fri från storskalig mänsklig påverkan, men vi är en del av denna jord och vi kommer alltid att vara beroende av naturens tillgångar och det är viktigt att människor får nyttja skogen för sina behov. Dock måste det ske på ett hållbart sätt och med metoder som inte utarmar skogen på dess arter och ekologiska funktion. Det går, jag har sett det med egna ögon när jag jobbade och levde ute i djungeln på Borneo. Det går att använda skogen, och vi måste använda skogen, för ekonomin är ju trots allt det som styr vårt beteende. Kan man bruka skogen på ett hållbart sätt med en lönsamhet, har skogen troligen större chans att överleva då det inte kommer att löna sig att omvandla den till någonting annat.

Här i Sverige har vi vart rätt duktiga på att suga ut skogen på allt den har och även om många tror att skogen brukas på ett hållbart sätt, kan i alla fall inte jag påstå att det är så. Kalhyggen dominerar skogsbruket och gammelskogarna är en raritet. En del påstår att certifieringssystemet inte fungerar här och Naturskyddsföreningen har till och med gått ut som medlemmar ur FSC. Det ger en lite dyster bild av hur det svenska skogsbruket ser ut men jag vet att det finns människor som jobbar på att förbättra certifieringsfrågan, vilket förhoppningsvis kommer att leda till hårdare tag mot skogsbruket.
Den dystra bilden brukar även ljusas upp i mitt huvud då jag kommer i kontakt med människor som i stort sätt lägger ner hela sin själ i att rädda de kvarvarande gammelskogarna, och då pratar jag om folk från alla möjliga håll, föreningar, organisationer, skogsmullar och trädkramare och människor som jobbar inom skogsbruket som verkligen försöker att åstadkomma förändringar inom systemet till det bättre. Kom ihåg att även DU har makten att påverka och förändra!! I nästa blogginlägg hoppas jag kunna presentera vår planerade skog som insamlingen kommer att gå till, men än så länge får ni ge er till tåls. Sätt nu det nya namnet NATURARVET i era minnen och ge er ut i skogen där ni kan pusta ut och samla era tankar.

Vi hörs!

Invigningen avklarad!

2010-06-07T11:57:00.000-07:00

Foto: Pelle Dalberg

Förra helgen, lördagen den 29 maj invigdes äntligen Verles gammelskog! Jag har hållit på med planeringen av denna dag tillsammans med Ales kommunekolog Göran Fransson i flera månader och har haft tankarna fyllda med inget annat än VERLE, VERLE och åter VERLE, därför känns det nästan konstigt att allt är över nu.. Men nu kan vi alla inom stiftelsen samt alla som kämpat med oss för Verles bevarande, äntligen pusta ut en aning, nu när vi vet att Verle är säkrad för all framtid!

Invigningen tog sin början med Korpmor och hennes vänner som sakta smög fram bakom de stora vackra träden med trummor i händerna och med sina vackra röster kallade på Verleskogens andeväsen, tro på det eller ej men i mina ögon var det en magisk stund och en perfekt start på dagen.

Jag klev upp på vår talarstol (en mossbevuxen sten) och tackade alla för att denna dag blev möjlig, därefter steg representanter från Västkuststiftelsen och Länsstyrelsen upp på stenen och sista talaren ut var Ales kommunstyrelseordförande Jarl Karlsson som i sitt tal berättade om att bevarandet av Verleskogen var bland det viktigaste som politikerna i Ale hade åstadkommit. Därefter blev det bandklippning och därmed förklarades Verles gammelskog invigd!

Foto: Åke Karlsson

Vi delade upp oss sedan i tre grupper, vi var ungefär 70 personer på plats, och fick oss en härlig guidad tur genom skogen. Jag hängde på Pelle Dalbergs gäng och det var både intressant och underhållande att lyssna till Pelle. Det märktes väl att han har spenderat otaligt många timmar i Verleskogen och berättade för oss om Verleskogens fågelliv, visade oss tjäderspelsplatserna och tog berättade allt möjligt om alla dessa stora och små djur som bor i skogen. Vi fick se riktigt fina grova tallar och granar och det sjöd av skratt i hela skogen.

Foto: Hanna Olovson

Efter drygt en timma var vi tillbaka från rundvandringen och blev bjudna på kaffe och bullar och fick njuta av vackra folkvisor framförda av Anton Höber. Stämningen var riktigt härlig och jag kände att jag äntligen kunde slappna av en aning och bara njuta av gammelskogen. Jag fick mig ett par goda samtal med en del besökare och min uppfattning var att alla var riktigt nöjda med dagen. Så tack till er alla som hjälpte till med denna underbara dag och tusen tack till alla er som kom och delade denna dag med oss! Jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan invigningen av nästa skog som Ett klick för skogen bevarar, tar sin plats!

Foto: Pelle Dalberg

Om ni kikar in på denna länk kan ni läsa mer om Verleskogens invigning i Ale kuriren http://www.alekuriren.se/arkiv/v2210/veckans/11.pdf

Ha det så gott!
/ Paulina N

Verleskogens Invigning!

2010-05-24T11:03:00.000-07:00

Klicka på länken här för att läsa om den efterlängtade invigningen av Verles gammelskog som vi så tappert kämpade för att bevara, nu är det äntligen dags att fira!

http://www.ettklickforskogen.se/images/stories/pdf/verleskogens_invigning4.pdf

Jag hoppas att vi ses där!

Hälsningar

Paulina N

Inventerings kick-off tillsammans med Naturskyddsföreningen

2010-05-11T10:39:00.000-07:00

Det har varit en intensiv, mycket lärorik och strålande helg för mig. Begav mig nämligen till det värmländska skogarna i Stöllet omkring den vackra Klarälvsdalen.

Naturskyddsföreningens skogsnätverk anordnade denna träff och vi blev en grupp på ca 40 personer som gick ihop för att inventera avverkningshotade skogar, skogar som redan avverkats, samt skogar i två naturreservat för att lära oss att hitta så kallade signalarter. Signalarter är en typ av indikatorarter, alltså arter som indikerar höga naturvärden i en skog. Förekomst av en eller flera signalarter är ofta tecken på ett avvikande skogsområde som kan vara nyckelbiotop. Nyckelbiotoper är alltså platser där rödlistade arter kan hittas, platser med väldigt höga naturvärden och som bör avsättas för naturvård.

Vi blev indelade i tre grupper och begav oss till olika platser. Jag hängde med Herr Henrik, som finns här på bilden ovan. Vi fick en imponerande rundtur i naturreservatet Vimyren med både berättelser av de värmländska skogarnas historia och en ordentlig lektion i artkunskap, gällande främst lavar och tickor. Klarälvsdalen är en rätt märklig plats kan man sammanfattningsvis säga efter många timmars vandrande i skogarna. Det är främst geologin som är väldigt intressant. Strax efter Istiden nådde hit en över 10 mil lång fjord som mynnade i Rådafjärden - en del av Vänerhavet och senare Stor-Vänern. Fjordsediment fyllde upp dalgången och sedan 7000 år meandrar Klarälven i detta sediment mellan branta bergssidor. Ett sådant långt meandrande lopp finns endast på några få platser i världen.

Efter en kort tur med minibussen klev vi äntligen av vid Vimyren och steg in i en trollbindande vacker naturskog. Det första våra ögon fick se och öron höra var en porlande bäck som slingrade sig längs gamla tallar och granar. Vi vandrade en bit och stannade upp för höra Henrik berätta om anledningen till att det fortfarande finns en hel del gammelskog kvar i norra Värmland. Det är nämligen så att året 1969 härjade enorma stormar här som fällde en stor del av träden i skogarna. Detta ledde till en stor ansamling barkborrar, något man absolut inte vill ha i en produktionsskog då dessa äter sig in i veden och "förstör" på så vis virket. Förstör ur ett ekonomiskt perspektiv, men barkborrar är en ytters naturlig del i en gammal naturskog. I och med barkborrarnas ankomst inledde skogsägarna massiva avverkningar i området för att rädda sitt virke, till slut kom man till en mättnadsgräns på virke och de skogar som inte avverkades lämnades ifred och fick utvecklas till riktiga naturskogar.

Vi fortsatte vandringen och började artfynda. Bland de första signalarterna vi fann var garnlaven. Förutom att det är en signalart är garnlaven dessutom rödlistad. Den har minskat kraftigt i hela landet men kan förekomma i stor mängd i skog som undgått skogsbruk. Garnlaven kan bli flera decimeter lång och drapera träden i gynnsamma lägen, där den dessutom kan producera små rödbruna apothecier (fruktkroppar), annars förökar den sig främst genom fragmentering.

Jag har tidigare skrivit om att förekomst av många hackspettar i en skog är också tecken på höga naturvärden. Här på bilden kan ni se konstiga märken på trädet, det är nämligen den tretåiga hackspetten som lämnat dessa hackspår efter sig, och som ni säkert redan är fullt medvetna om är denna art utrotningshotad, vår andra utrotningshotade hackspett är den vitryggiga hackspetten.

En art det blev mycket tal om var den brunpudrade nållaven Chaenotheca gracillima.
Brunpudrad nållav växer på grova, barklösa stubbar i skuggiga lägen med hög luftfuktighet. Luftfuktigheten ska helst hållas konstant för att laven ska kunna fortsätta leva och föröka sig, därför innebär avverkningar av träd ett hot mot den då luftfuktigheten ändras snabbt i och med en öppnare skog. Jag har tyvärr ingen bild på denna lav då den är väldigt liten och svårfotad om man inte har en superduper ultradyr systemkamera, vilket jag tyvärr inte äger än så länge men det är bara att ta sig en titt i en lavbok eller helt enkelt hitta en bild på nätet.

Vår andra dag i skogen begav vi oss till en plats med massor av skägglavar, det kändes som att träda in i en riktig trollskog. Vi begav oss dit för att främst skåda långskägg Usnea longissima, en mycket praktfull lav och ren fröjd för ögat men ytters sällsynt i dagens svenska skogar. Långskägg är världens längsta lav och kan bli uppåt 10 meter. Vanligtvis är de frihängande delarna runt 50 cm. Den har ett speciellt växtsätt då den hänger mellan grangrenarna precis som en girlang. En annan mycket viktig anledning till varför vi begav oss till långskäggslandet var för att notera förekomsten av signalartsfynd, en åtgärd för att förhindra en vidare uthuggning av en skog alldeles i närheten. Kan man hitta många rödlistade arter på en plats och skickar sedan in en lista över dem till en länsstyrelse kan man förhindra en avverkning av skogen, på så vis jobbar de aktiva inom skogsnätverket, helt och hållet ideellt, snacka om skogshjältar!

Långskägg Usnea longissima

Violettgrå tagellav Bryoria nadvornikiana
Nästa viktiga signalart som bör uppmärksammas är den violettgråa tagellaven, en art som är en av det lättare signalarterna man kan hitta i en skog och rätt enkel att känna igen, men för ett otränat öga kan den lätt förväxlas med den gråa tagellaven, och den hör inte till signalarterna. Den föredrar långsamt växande gamla granbestånd, och förekommer i allt från granskogar i höjdlägen till sumpskogar och skogsklädda hällmarkssänkor och igenväxande lövbrännor. Laven förekommer ibland också på exponerade lodytor av klippor och block. En studie i Dalarna 2003 visade att violettgrå tagellav fanns i praktiskt taget
samtliga skogar äldre än 160 år men att arten bara i mycket begränsad omfattning fanns i kulturskog.

Ringlav Evernia divaricata
Ringlaven är ännu en art som finns med över signalartslistan och är en hänglav precis som skägglavar och garnlaven och därmed kan lätt förväxlas med dessa. I överlag kan lavar vara oerhört svårbestämda ute i fält. Ofta måste man mikroskopera dem för att kunna se skillnaden mellan till synes mycket lika arter. Ringlaven kräver en rätt så speciell miljö. Den vill ha en konstant hög luftfuktighet, men växer hellre på tall än på gran. Mycket fuktiga miljöer i skogen brukar till stor del bestå av gran, inte tall, och man brukar säga att ringlaven uppträder i så kallade brandrefugiala tallmiljöer. Alltså på platser där det är tillräckligt blött för att ingen brand ska kunna uppstå. Slutavverkning av sumpskog, strandskog och skogsklädda småholmar omgivna av strömmande vatten samt dikning av sumpskog är de allvarligaste hoten. Laven har inte återfunnits på kända lokaler som utsatts för dessa åtgärder.

Kochenillav Cladonia coccifera
Den allra sista bilden föreställer kochenillaven som varken är en signalart eller är rödlistad, tvärtom är det en vanligt förekommande lavart som växer på marken eller på de delar av klippor och block som har ett tunt humusskikt. Jag tycker den är ett väldigt vackert inslag i skogsmiljön med sina röda små läppar.

Det finns så otroligt mycket mer att berätta från inventeringshelgen men jag sparar det till en annan gång då jag ska berätta närmare om exempelvis brändernas betydelse för barrskogarna. Till slut vill jag ge ett enormt TACK till naturskyddsföreningens skogshjältar som arrangerade denna viktiga och lärorika helg, det var absolut värt alla dessa timmar bakom ratten! För er som är intresserade att själva bli skogshjältar, uppmanar jag till att ansluta sig till skogsnätverket http://skogsnätverket.se/ och ta reda på vad som händer på just er lokala plats och om det finns fler intresserade som ni tillsammans kan ge er ut i skogen med.

Ha det gott!

/ Paulina N

Sagan om trollskogen som räddades!

2010-05-04T06:43:00.000-07:00

var rubriken på söndagens vandring till Verleskogen i Risveden. I vandringen deltog 66 personer under ledning av Leif Danielson från Västkuststiftelsen. Vandringen var en 3 km sträcka som tog deltagarna runt fyra timmar att ta sig igenom, det ger verkligen en uppfattningen om hur mycket som finns att se i denna vackra skog som räddades ifrån avverkning för ca ett år sedan. Historien om skogens räddning var temat för dagen, men naturen bjöd även på kulturupplevelser då den gamla gården Holmedalen besöktes, en gård med anor från 1600-talet. vandringen var alldeles gratis och vi på Ett klick för skogen vill tacka Leif för sitt stora engagemang, tack vare honom kan fler uppleva den underbara Verleskogen och lära mer om dess djur och växter som bor där.

Invigningsdagen å Verles ära börjar nu närma sig med stormsteg och jag kan lova att det kommer att bli en riktig härlig dag med mycket underhållning som kommer att passa stora som små. Det färdiga schemat för dagen kommer troligen att dyka upp under nästa vecka på vår hemsida, så kika in varje dag, registrera ditt klick och håll ögonen öppna för information om invigningen. Den 29 maj ska den hållas i Verles gammelskog för de som har missat detta.

Vi inom stiftelsen är även väldigt glada över reportaget som Bidra.nu har skrivit om oss, vill du läsa så gå in på http://bidra.nu/Manadens_org_maj2010.html
Imorgon, den 5 maj kommer vår före detta medarbetare Fanny att intervjuas av GP i skogen så kika gärna i tidningen de närmaste dagarna, annars vill jag uppmana er att handla i vår webshop, just nu har vi ett mycket bra erbjudande, 30 mixade vykort + 10 pennor för endast en hundralapp!

Vi hörs snart igen!

Hälsningar
Paulina

2010-04-09T05:55:00.000-07:00

Grått och vitt är de färgnyanser som befunnit sig utanför mitt fönster här uppe i Norrland den senaste tiden, därav den modifierade bilden av brinnande björkar, jag behöver färg och ljus och brinnande energi för jag börjar allt mer känna mig som en urvriden upphängd trasa, inte bara rent av väderleksorsaker utan även av hela denna samhällsdystopi som tycks ha omgivit mig helt och hållet utan en gnutta ljus att tillgå. Jag märker att jag inte är ensam om att känna så, folk allmänt i min omgivning tycks ha saktat upp sina steg och ingen orkar ens fejka sina leenden längre, men det är precis så här livet är ibland och det är helt ok att känna sig trött, dyster och hopplös, så kära människor våga vara bittra, det kommer alltid bättre tider och då ska vi festa och glädjas av livets underbara ting. Jag väntar med spänning på den starka vårsolen som sätter igång smältningsprocessen då överallt hörs fantastiska droppande ljud och människor är glada på RIKTIGT, det värsta jag vet är när folk låtsas vara glada och lyckliga för sånt märks direkt om glädjen är genuin eller endast en fasad.

Jag trodde aldrig att jag skulle tillhöra skaran av klagande över vädret, jag jublar vanligtvis när det snöar och skogen utanför mina föräldrars hus tar form av en sagovärld, jag älskar höstregnen och springer alltid ut med mitt stora paraply för att strosa runt på de våta gatorna, solen behöver jag nog inte förklara min kärlek till för vem älskar inte solen! Våren behöver jag heller inte hylla, det är ett faktum att vår gör oss lyckliga. Men det som utspelar sig utanför fönstret för tillfället finns inget gott att säga om...

Några goda nyheter jag har är att datumet för Verleskogens invigning är nu spikat och kommer att hållas den 29 maj i Ale kommun så anteckna i era kalendrar gott folk, vi ska se till att det blir en riktigt härlig dag där vi påminns om att vi alla kan göra någonting för att värna och skydda vår natur från total exploatering och bevara den för sin alldeles egna skull. Kom ihåg att utan er klickare och alla som bidragit till Verleinsamlingen skulle skogen inte stå kvar idag!! Mer information om vad invigningsdagen ska innehålla och hur man tar sig dit kommer så snart vi har planerat färdigt och fått allt i sin ordning, nu vet ni i alla fall när det sker.

Nu ska jag krypa ner under täcket och vänta på solens uppståndelse, sen ska jag bege mig till Värmland och vara med på Naturskyddsföreningens inventerings kick-of där vi ska inventera signalarter i gammelskogarna och lära oss massor om vad som gömmer sig bakom gamla tallar och granar och vad som växer på den gamla, liggande, döda veden. Om jag inte har helt fel finns det fortfarande platser kvar för de som är medlemmar i Naturskyddsföreningen samt är sugna på en tredagars tur ute i den värmländska gammelskogen. Inventeringen sker den 7-9 maj så haka på vet jag!

Oj jag höll på att glömma att berätta en sak som satte ett ordentligt leende på mina läppar härom kvällen när jag var ute i skogen utanför mina föräldrars hus, jag gick ut med hunden i skymningen och till min stora glädje hörde jag pärlugglor. Det rörde sig om två eller tre st så jag kan tänka mig att det var hannar som utropade sina revir. Vill du lyssna på hur en pärluggla låter så kan du gå in på denna adress: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2776387 sedan är det bara att bege sig ut i skogen när det mörknar och hoppas på att få själv uppleva pärluggle sång!

Ha det gott allihop!

/ Paulina N

Life in Color UF

2010-03-26T04:50:00.000-07:00

Life in Color UF är ett företag skapad av unga krafter som vill vara med och skapa en grönare värld. De har bestämt att skänka en del av sin vinst till Ett klick för skogen, ett initiativ som visar att det finns kämpar för naturen i alla möjliga kategorier, man behöver inte vara den typiska trädkramaren för att rädda världen, man kan vara intresserad av skönhet och mode och ändå slå sak för moder jord! Läs gärna min gästblogg på

http://lifeincolor.devote.se/

Innovativ Verksamhetsledare sökes!

2010-03-15T07:30:00.000-07:00

Kära läsare! Det händer en hel del nu här hos oss inom Ett klick för skogen. Förhoppningsvis har vi snart ett kontrakt på en underbar skog som vi vill köpa och bevara från framtida avverkning. Jag tänker inte dela med mig av detaljer i nuläget, det jag kan säga är att det har att göra med en vacker fjällnära skog i Västerbotten, vilket gör mig oerhört glad då jag bor i Umeå :)

Allt är inte säkerställt ännu, därför får ni inte reda på mer än så, men så fort vi har ett färdigt formulerat kontrakt i våra händer så kommer vi berätta allt som möjligen finns att berätta om den nya skog vars öde kommer att ligga i våra händer.

En annan mycket viktig händelse är att stiftelsen söker nu en "Innovativ Verksamhetsledare" Med andra ord, stiftelsen behöver en person som brinner för gammelskogen och vill göra det bästa möjliga jobbet för att lyfta stiftelsen till nästa nivå vilket konkret innebär att insamlingstakten ska öka markant samt att volontärarbetet ska bli avlönat så småningom.

Tjänsten kan ni läsa mer om här
http://www.ettklickforskogen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=18&Itemid=45

Är du som läser detta intresserad, tveka inte utan hör av dig till Ann Murugan, vår käre stiftare ann@ettklickforskogen.se
Sprid gärna vidare denna information, vem vet kanske just du känner personen vi letar efter!
Det var allt från mig idag. Hoppas ni får en underbar vecka!

/ Paulina Niedzwiecka

2010-02-19T06:12:00.000-08:00

Bullar och upprop!

Sitter och bokstavligen vräker i mig bullar. Kl är 1.00 och den rykande plåten med bittermandelkanelsockeräppelbullar har just tagits ut. Jag vet inte riktigt varför men av någon anledning har det blivit så, att varje gång jag bakar, gör jag det mitt i natten. Det kanske är mitt sätt att hantera lite av den ångest som väller upp i mig när jag tänker på allt som jag måste göra, för det är då jag sätter igång och bakar, när jag har 1000 saker på hjärnan, samt när vanligt folk sover. Efter hemkomsten från äventyret på Borneo unnade jag mig själv en tid av att inte göra någonting alls, jag gick bara omkring i mina "stora ulltofflor och surplande på en kopp te", som min mamma brukar uttrycka sig och så förflöt hela januari. I början av februari slog det mig att jag faktiskt hade anmält mig till tre st distanskurser på universitetet, C-uppsatsen gjorde sig även den påmind och jobbet kallade på mig mer än någonsin förr... Det var som att få en rejäl käftsmäll nykommen ur sin lilla dvala och jag visste inte vad jag skulle ta tag i först. Snart har även februari gjort sitt och jag har fortfarande inte lyckats hitta någon struktur i vardagen, det där med distanskurser är inte riktigt min kopp av te, vad tänkte jag på egentligen? Jag känner ju mig själv, utan deadlines blir saker lagda på hyllan och jag minns allt först när hyllan har brakat och allt ligger i en fullständig röra, men men jag har inte gett upp hoppet. Min räddning ska bli mitt nya träningskort, där jag kan koppla bort huvudet ett tag och bara fokusera på kroppen. Jag har tränat mycket förr och vet att det funkar, jag menar vem som helst blir väl tokig av att sitta framför en dator eller hundratals kursböcker tills armar och ben domnat bort!

Men det är inte bara i mitt liv det händer mycket, även i skogens värld är en hel del på gång. Organisationen Skydda skogen har startat ett så kallat forskarupprop, där forskare skriver under för ett ökat skydd av skog med höga naturvärden, även vi vanliga dödliga, alltså icke forskare kan skriva på. Listan kommer att skickas till regeringen i och med valet i år och det är bara att hålla tummarna för att politikern ska lyssna och ta till sig av det forskarna säger, nämligen att skogarna håller helt och hållet på att utarmas på det som är värdefullt och allt som räknas är de pengar som skogen levererar. Året är 2010 och aldrig har det funnits så stort fokus på vårt klimat och omgivande natur som nu, därför blir jag väldigt ledsen när jag skummar igenom de miljömål som regeringen satt upp och där dyker det upp endast en glad mun av 16 möjliga. Vi har alltså 16 miljömål varav en av dessa är Levande skogar och lyder så här:

"Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation".

Det är inte här den glada munnen sitter som ni säkert kan förstå, det är bara ozonskiktet som förbättrats de senaste åren. Det ska självklart påpekas att delmålet förstärkt biologisk mångfald inom punkten Levande skogar, har uppnåtts, men tyvärr räcker inte det,
skogen behöver ett mycket större skydd än det har idag, mer än så behövs inte tilläggas. Förutom forskaruppropet uppmanar jag alla att skriva under två upprop till. Det ena uppropet handlar om skogen på Murberget i Härnösand som planeras att avverkas, och det andra om en skog i Järna. Här är adresserna till uppropen, skriv på redan nu!

Upprop: Skydda Sveriges Gammelskogar!
http://www.protecttheforest.se/upprop/

Upprop: Bevara skogen på Murberget!
http://upprop.nu/DNBA

Upprop: Bevara Järnaskogen!
http://upprop.nu/QJMC

/ Paulina Niedzwiecka
paulina@ettklickforskogen.se

2010-01-27T13:48:00.000-08:00

Du gamla gran..

Den här praktfulla granen finns utanför fönstret hemma hos mamma och pappa min.
Huset består inte endast av mamma och pappa, där bor även två tonåringar av det kvinnliga könet, en liten hund och något större katt (större än hunden alltså..)
Jag brukar hälsa på någon eller några dagar i veckan och döljer inte att varje besök är en (ofta) turbulent resa. Det pågår ett x antal krig där hemma

mamma vs pappa
tonåring vs tonåring
tonåring vs pappa
tonåring vs mamma
hund vs katt

Anmärk att jag inte ingår i dessa krig, någon måste ju vara fredsmäklaren! När ett krig har tagit sin plats och vapenvila förhandlats fram, brukar jag sjunka ner i stolen, vila huvudet mot handen, pusta ut och titta ut genom köksfönstret, blicken hamnar alltid på min gamla gran. Jag förundras alltid över dess skönhet och perfektion samtidigt som den rycker i mig och ropar på att jag ska ta med hunden och komma ut! På med mössa, halsduk och vantar, klä lilljycken och så ut i snöfältet. Energin glöder upp inom mig och hunden blir vild och vägrar lyssna, (jag har en misstanke att barrskog har en narkotisk verkan på den lilla)hon blir som förbytt där ute och letar frenetiskt efter bajs hon kan gräva upp och mumsa i sig. Men ååååh, skriker jag och riktar mina bestämda steg mot hundrackarn', SLUTA ÄTA BAJS!!! Hon tittar snabbt upp, viftar på svansen på och sticker iväg i rasande fart..

*suck* jag har väl mina strider med familjemedlemmarna jag också. den här gången var det

Paulina vs York shire terriern Tilda

Men det är inte bara strider som utkämpas bakom gardinerna, det är mycket skratt som också tar plats, vi är en familj som de flesta andra familjerna (familjer som tror att alla andra är normala förutom de själva)

Den här bloggen ska dock inte handla om min familj i framtiden utan om alla dessa värdefulla gammelskogar som vi måste värna om. Det ska skrivas fakta, mystik, rapporter och andra korta berättelser om skog och dess historia, samtidigt som ni får en chans att lära känna oss närmare, vi som jobbar med Ett klick för skogen,

ut och lek i snön nu!